En dag hemma. En dag ledigt. En dag med promenader, vila och egentligen inte så mycket mer. Men förmiddagen började med en stark och hemsk händelse där två små pojkar misshandlade en liten tjej på runt 2 år. Detta ute på gården på en av Färgelanda kommuns förskoleavdelningar. De knuffade henne, slog och när hon väl ramlat sparkade de på henne och dunkade hennes huvud i backen. Detta hann upprepas innan jag hann få avbrutit det hela genom rop och att fångat personalens uppmärksamhet som av någon anledning stod i fönstret och såg på och lät detta hända. Just det där att de bara stod där i fönstret skapade ett ännu större obehag. Jag och resten av familjen, minus son (som var i skolan) har pratat mycket om just det där idag. Att vuxna människor låter saker ske, utan att direkt ingripa. Att barn misshandlar andra barn känns onaturligt och skapar en obehaglig känsla av vanmakt. Vart är vi på väg? Vilka upplevelser bär dessa pojkar med sig hemifrån, Våld i hemmet? eller lever de en högst kärleksfullt liv med närvarande föräldrar och ordnade förhållanden? Om så är fallet, varför vill små barn runt fem år skada andra barn?
När jag frågade en av pojkarna vad de höll på med, svarade den ena med ett leende; "Ibland vill bara XX döda henne. Vi hatar henne så mycket".
Just de där två meningarna kommer länge finnas kvar i mitt minne.
När jag frågade en av pojkarna vad de höll på med, svarade den ena med ett leende; "Ibland vill bara XX döda henne. Vi hatar henne så mycket".
Just de där två meningarna kommer länge finnas kvar i mitt minne.
